Hantverkskoma

Kemi: Ammoniak

2010-07-17T22:13:00.007+02:00

Inleder härmed en undersökning av kemikalier. Ett ämne jag vet föga om. Trots att jag läst samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet en gång i tiden och haft naturkunskap på schemat.

Mitt första intresseområde gäller AMMONIAK.

Vad jag redan visste: Luktar illa. Bildas i urin. Detta är i stort sett vad jag visste. Bör nog veta mer.

Vet nu efter en lätt efterforskning i Nationalencyklopedin och Wikipedia utifrån ett växtfärgnings perspektiv:
"Kemisk formel: NH3
En kemisk förening av väte och kväve.
Vid rumstemperatur är ammoniak en färglös gas med karakteristisk lukt, starkt slemhinneretande, i höga halter farlig. Gasen kondenseras lätt till en färglös vätska, som vid vanligt tryck kokar vid –33,4 °C.
Den är löslig i vatten och bildar då den basiska lösningen ammoniumhydroxid, NH₄⁺ + OH^-.
Användningsområden för ammoniak: Som rengöringsmedel, till exempel fönsterputs och ugnsrengöring samt vid tillverkningen av handelsgödsel, salpetersyra och plaster."

Tja.. Vad jag också vet nu är att det inte här helt lätt att få tag i, men att det lär gå att hitta i färghandeln. Min ammoniak fick jag av far som använder den till nåt elektrolytiskt på jobbet.
Jag vet också att den troligtvis löser fett och bajs i fårull och på så sätt är ett rengöringsmedel.

Färga garn - del 3

2010-07-17T20:11:00.003+02:00

Tvagning av garnet före betning.
Konstaterar vad jag redan visste - 24,5 procentig ammoniak luktar illa.
Fyra härvor ombundna löst med mattvarp tvättas i åtta liter vatten, 16 milliliter ammoniak och Y3.
Att man ska skölja noga i många vatten blir en fullständig självklarhet.

Färga garn - del 2

2010-07-17T19:12:00.003+02:00

Jag insåg att jag ändå behövde skaffa mig några fler attiraljer för att kunna genomföra färgningen. Bilen styrde iväg mot IKEA. Där hittade jag de billigaste redskapen jag kunde önska:

En rostfri kastrull - 169 kr
En sil - 25 kr
En måttsats - 5 kr
Ett litermått - 12 kr
Ett set slevredskap i trä - 5 kr

Färga garn

2010-07-17T18:35:00.005+02:00

Kära läsare,
här börjar ett nytt kapitel i mitt liv i hantverkskoma. Dock ett avsnitt som är lite mera fartfyllt än de tidigare.
Jag har förberett mig i tanken i ca 15 år. Det har nu mognat så pass i min hjärna att det blir action.

På bilden ser ni den förberedelse jag gjorde förra året genom att köpa mig 20 hekto yllegarn på Vartofta nånstans i Halland eller Västra Götaland eller var det nu ligger. Hälften grått tvåtrådigt, hälften vitt tretrådigt. Här inramat av snygga växter från trädgården vilket får dig att förstå att det är växtfärgning jag är ute efter. Inte med dessa blommor dock. I min hjärna klingar istället ordet "Renfana, Renfana". Det är alltså på denna växt jag inriktar mitt projekt.

Nästa steg var att ta reda på hur man gör. Jag använde mig först av internet och hittade till Spångmurs behjälpliga hemsida. Utifrån den beskrivning jag fann där och genom att även läsa igenom Maria Neijman nya fina blogg - indemejarecristi.wordpress.com - gick jag till verket efter ett par beslut och gav mig ut på jakt efter alun. Detta var egentligen lättare än man kunde tro, men jag tog den svåra vägen och började med apoteket. De har ändrat sina kriterier för försäljning och säljer numera endast alun till förskolor. Suck. Hälsokostbutiker har hört talas om alun, det är ett plus, men endast på innehållsförteckningen till nån salva. Panduro skickade mig till Apoteket. Jag frågade en kille som såg rädd ut på Clas Ohlson. Han hade uppenbarligen aldrig hört talas om att det fanns ett ord som stavades a l u n. När jag istället, för att skona honom, frågade efter en termometer, andades han ut och pekade mot kassa fyra. Därifrån fick jag med mig en stektermometer för 29 spänn. Så bar det av mot ICA Maxi. På kryddhyllan hittade jag 40 g påsar med alun för 7-8 kr stycket. Jag tog två. De hade även gummihandskar åt mig. Jag betalade och gick efter att ha kontrollerat att de varken hade vinsten eller ammoniak. Därmed var dag ett av förberedelser till ända.

Marias halvvantar del: 4

2010-06-06T11:52:00.002+02:00

Vanten har nu växt till sitt totala omfång. Dvs den har lite tumme. Nu återstår utsmyckning. En kantning med langettsöm i matchande färg. Ska gräva lite i garnskåpet..

Marias halvvantar del: 3

2010-05-29T16:00:00.003+02:00

Långsamt växer vanten upp över handled och tumfäste. Snart dags att avsätta maskor för tumhålet. Lämnar er nu för att återkomma med den spännande delen 4 efter lite trådkonster. Jag vet nu vad som ska broderas på vanten. Men det berättar jag inte förrän i del 5 typ.

Marias halvvantar del: 2

2010-05-29T15:57:00.003+02:00

Eftersom Maria och jag inte ses varje dag kan hon nu på denna blogg se vantarnas fortskridande. Här syns nål binda tråd på grå bakgrund.

Marias halvvantar del: 1

2010-05-29T15:52:00.003+02:00

Som student är byteshandel ofta den enda handeln. Att känna andra duktiga studenter i samma sits är mycket trevligt. Jag byter en halvvante mot en kaffekopp.

Nåldyna i skarvsöm

2010-05-25T20:17:00.002+02:00

Ännu en gammal ylleteknik är skarvsöm. Små lappar av geometrisk art fogas samman med en ylleremsa som får ett karaktäristiskt vågmönster när styckena sys ihop med vaxad lintråd på baksidan. Folkkonst ska dekoreras. Design är livet. Pärlor är vackert. Sådana har man många. Lagret sinar i sinom tid. Här ser ni en blivande nåldyna som i färdigt skick kommer att vara köpbar. Processen följes på denna blogg.

Brickbandsarmband

2010-05-25T20:07:00.003+02:00

På bilden ser ni ett av mina första någorlunda godkända brickband. Jag var själv jury. Bandet var länge min stolthet, men jag visste inte vad jag skulle använda det till eftersom det var lite olika brett på många ställen. Då låter man det ligga i gott förvar tills snilleblixten slår ner i ens arma själ. Sedan är det bara att jobba. Det blev armband av det hela. I olika längder för att passa olika handledsmått. Armbanden är nästan färdiga, sånär som på ett spänne. De är fästade på mjukt svalt siden och broderade med pärlor. Därtill en virkad kant i ylletråd. Det hela är ett dekorativt och värmande armband som gör dig fin i svala sommarkvällar. Banden är till salu för 120 kronor stycket. Allt är genuint handgjort och varje band är fullständigt unikt.

Brickbandskoma

2010-05-25T19:59:00.003+02:00

Det finns band som binds för glatta livet, andra får man kämpa med. Här ser ni ett mycket jobbigt band. När man binder ett dylikt får inget störa. Att lyssna på musik stör rytmen och de små riskornen försvinner till en diffus gröt. Vrid framåt, vrid bakåt, fyra fram, två bak, två fram, två bak... Och när man vridit har det blivit en ovälkommen snodd på andra sidan. Snart kommer första tråden brista. Åh.

Vantromantik

2010-05-02T17:01:00.002+02:00

Det finns numera vantar för alla väder. Nästan. Snart. Om man tänker sig en vanlig svensk sommarkväll och man vill kunna bevara sina händer i gott skick, då plockar man fram sina skira virkade och brickvävda och pärlbeströdda halvvantar och kvällen kan bli lång.
Ni ser här mitt första embryo till att bli en försäljare av egna verk. Prisförslag, någon?

Hitta på eget

2010-01-24T16:38:00.004+01:00

Det ser mörkt ut, men det är bara avsaknad av belysning. Så lugn! Det går framåt! Här syns ett halvvanteprojekt efter... EGET MÖNSTER!! Jag är för närvarande fullständigt upptagen av att ta reda på hur det där går till - att skapa något eget. Detta är alltså mitt första försök och jag ger mig godkänt. Är verkligen stolt! Och det handlar ju om så lite! Att sticka räta och aviga maskor efter en konsekvent ordning och så prova på sig själv hela tiden. Och så förståss.. skriva ned vad man gör så att andra vanten har en chans att bli likadan.

2009-11-13T23:06:00.002+01:00

Nu är det ju så att det var längesedan de där strumporna blev klara och många andra saker ofärdiga och så. Men mina egna fötter är instuckna i ett par nästan färdiga nålbundna sockar som jag ska bära imorgon. Tyvärr har jag inte tid att göra klart dem. Måste nämligen lära mig allt om barock klädedräkt, dvs hurusom man sig klädde under 1600-talet i Europa. Denna blogg börjar likna mina tidigare bloggförsök: det blir färre och färre inlägg med tiden. Det borde naturligtvis varit tvärtom. Men det finns någon nymuterad naturlag här. Eller den är kanske gammal..
Men tro inte att jag har givit upp! Nädå. Jag återkommer snarast med bilder på alla mina halvfärdiga projekt. Med drömmen i behåll att en gång bli en riktigt finurligt duktig hantverkerska. Tills dess - gör som jag: studera barocken.

2009-09-06T15:05:00.003+02:00

Strumpa!

Systern beställde ett par fluffiga och långa strumpor och tillhandahöll både mönster och garn. Sakta.. eller nej.. alltför fort.. växer resultatet fram. Jag vet att jag borde dammsuga istället.. Men det går inte att låta bli. I skrivande stund har de hunnit bli en och en halv strumpa..

En halsduk

2009-08-26T16:56:00.002+02:00

Med ETT ganska stort nystan ekologisk ull i handen tänkte jag mig en komplicerad halsduk i ett smart mönster.
Efter att ha småsvurit på mönstret ett tag så blev det ett annat mönster som funkar men är ganska enkelt.
För alla som med spänning följer om mina nystan ska räcka till kommer jag att göra en uppföljning även här.

En mössa..

2009-08-26T09:38:00.003+02:00

När man har nålbundit ett par vantar till en vän kan det hända sig att det finns garn kvar.. Då kan man börja göra en mössa eller hatt bara för att känna den där skräckfilmsnerven pocka på uppmärksamhet när nystanet blir mindre och mindre och mössan ännu inte är klar på en hel del varv.

För att mössan inte ska förlora sin funktion med ett stort skorstenshål mitt på hjässan, så måste den lilla ulltussen som förevisas i handen plus den lina som hänger i nålen på bilden, räcka till att täppa igen detta hål. För alla som med deltagande känner oro för projektet vill jag säga att jag lovar att meddela hur det gick framöver.

När man nålbinder utan annan plan än "det ska bli en mössa" så uppstår ofta förbryllande former. Så även i detta fallet som ni kan se. Jag tror aldrig jag sett nåt liknande, vilket betyder att projektet är nyskapande och inga regler finns kvar att följa. Bara att binda på alltså! Vad sägs om en stor boll som täpper igen hålet? Eller ett stort knippe fjädrar i brokiga färger? Kanske en hel fågel i detta fågelbo? Kanske skulle man bli modist..

Hastande småslarvig precision

2009-08-25T18:38:00.004+02:00

Rent vitt linne med knutar i naturbeige lintråd.. En mer eller mindre osynlig sängkjol tar form. Åtta långa bitar tyg får smocksöm. Bara för att det är kul.

Denna bit har endast ett fåtal stygn kvar innan den kan arkiveras för senare ihopsättning. Sedan dras stödtrådarna (de mörkare mellan rutorna) bort och nästa bit bearbetas. Först genom att sy en fåll upptill. Sedan prickas dragpunkterna på tyget med en penna och med hjälp av en mall. Därefter sys stödtråden genom punkterna och tygstycket dras ihop. Sedan är det dags att fixera vecken med små broderade punkter.
Det blir så vackert..

Orange och svart

2009-08-25T17:08:00.000+02:00

Orange och svart.. Och så symmetriska blommor.. Men det blev inte som jag tänkt mig.
Här är första centimetrarna på ett av mina första egenkomponerade brickband.
Jag vrider och vrider, men inte blir det som jag tänkt mig. Bara en massa prickar.. Kan undra vad jag gjort fel..

Kanske måste varje punkt i blommans mönster bestå av två eller fyra mönsterrutor.. Är det lättare att väva dubbelvävt ändå? Eller vad det heter.. Hur mönster bildas är fortfarande en gåta för mig.

Att börja

2009-08-25T15:29:00.000+02:00

Detta är en blogg om att kunna själv.
Den handlar om ett växande lager av ull. Och om en vilja att lära sig det där som verkar omöjligt vid första anblicken.
Och om förundran när man bevittnar sina händers tillverkning av ting i tekniker man nyss inte visste fanns. Om att vara elev till sig själv och till alla som lärt sig nåt intressant.

Hoppas vi ses framöver!
A.