Marias halvvantar del: 3

Långsamt växer vanten upp över handled och tumfäste. Snart dags att avsätta maskor för tumhålet. Lämnar er nu för att återkomma med den spännande delen 4 efter lite trådkonster. Jag vet nu vad som ska broderas på vanten. Men det berättar jag inte förrän i del 5 typ.

Marias halvvantar del: 2

Eftersom Maria och jag inte ses varje dag kan hon nu på denna blogg se vantarnas fortskridande. Här syns nål binda tråd på grå bakgrund.

Marias halvvantar del: 1

Som student är byteshandel ofta den enda handeln. Att känna andra duktiga studenter i samma sits är mycket trevligt. Jag byter en halvvante mot en kaffekopp.

Nåldyna i skarvsöm

Ännu en gammal ylleteknik är skarvsöm. Små lappar av geometrisk art fogas samman med en ylleremsa som får ett karaktäristiskt vågmönster när styckena sys ihop med vaxad lintråd på baksidan. Folkkonst ska dekoreras. Design är livet. Pärlor är vackert. Sådana har man många. Lagret sinar i sinom tid. Här ser ni en blivande nåldyna som i färdigt skick kommer att vara köpbar. Processen följes på denna blogg.

Brickbandsarmband

På bilden ser ni ett av mina första någorlunda godkända brickband. Jag var själv jury. Bandet var länge min stolthet, men jag visste inte vad jag skulle använda det till eftersom det var lite olika brett på många ställen. Då låter man det ligga i gott förvar tills snilleblixten slår ner i ens arma själ. Sedan är det bara att jobba. Det blev armband av det hela. I olika längder för att passa olika handledsmått. Armbanden är nästan färdiga, sånär som på ett spänne. De är fästade på mjukt svalt siden och broderade med pärlor. Därtill en virkad kant i ylletråd. Det hela är ett dekorativt och värmande armband som gör dig fin i svala sommarkvällar. Banden är till salu för 120 kronor stycket. Allt är genuint handgjort och varje band är fullständigt unikt.

Brickbandskoma

Det finns band som binds för glatta livet, andra får man kämpa med. Här ser ni ett mycket jobbigt band. När man binder ett dylikt får inget störa. Att lyssna på musik stör rytmen och de små riskornen försvinner till en diffus gröt. Vrid framåt, vrid bakåt, fyra fram, två bak, två fram, två bak... Och när man vridit har det blivit en ovälkommen snodd på andra sidan. Snart kommer första tråden brista. Åh.

Vantromantik

Det finns numera vantar för alla väder. Nästan. Snart. Om man tänker sig en vanlig svensk sommarkväll och man vill kunna bevara sina händer i gott skick, då plockar man fram sina skira virkade och brickvävda och pärlbeströdda halvvantar och kvällen kan bli lång.
Ni ser här mitt första embryo till att bli en försäljare av egna verk. Prisförslag, någon?