Kemi: Ammoniak

Inleder härmed en undersökning av kemikalier. Ett ämne jag vet föga om. Trots att jag läst samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet en gång i tiden och haft naturkunskap på schemat.

Mitt första intresseområde gäller AMMONIAK.

Vad jag redan visste: Luktar illa. Bildas i urin. Detta är i stort sett vad jag visste. Bör nog veta mer.

Vet nu efter en lätt efterforskning i Nationalencyklopedin och Wikipedia utifrån ett växtfärgnings perspektiv:
"Kemisk formel: NH3
En kemisk förening av väte och kväve.
Vid rumstemperatur är ammoniak en färglös gas med karakteristisk lukt, starkt slemhinneretande, i höga halter farlig. Gasen kondenseras lätt till en färglös vätska, som vid vanligt tryck kokar vid –33,4 °C.
Den är löslig i vatten och bildar då den basiska lösningen ammoniumhydroxid, NH₄⁺ + OH^-.
Användningsområden för ammoniak: Som rengöringsmedel, till exempel fönsterputs och ugnsrengöring samt vid tillverkningen av handelsgödsel, salpetersyra och plaster."

Tja.. Vad jag också vet nu är att det inte här helt lätt att få tag i, men att det lär gå att hitta i färghandeln. Min ammoniak fick jag av far som använder den till nåt elektrolytiskt på jobbet.
Jag vet också att den troligtvis löser fett och bajs i fårull och på så sätt är ett rengöringsmedel.

Färga garn - del 3

Tvagning av garnet före betning.
Konstaterar vad jag redan visste - 24,5 procentig ammoniak luktar illa.
Fyra härvor ombundna löst med mattvarp tvättas i åtta liter vatten, 16 milliliter ammoniak och Y3.
Att man ska skölja noga i många vatten blir en fullständig självklarhet.

Färga garn - del 2

Jag insåg att jag ändå behövde skaffa mig några fler attiraljer för att kunna genomföra färgningen. Bilen styrde iväg mot IKEA. Där hittade jag de billigaste redskapen jag kunde önska:

• En rostfri kastrull - 169 kr
• En sil - 25 kr
• En måttsats - 5 kr
• Ett litermått - 12 kr
• Ett set slevredskap i trä - 5 kr

Färga garn

Kära läsare,
här börjar ett nytt kapitel i mitt liv i hantverkskoma. Dock ett avsnitt som är lite mera fartfyllt än de tidigare.
Jag har förberett mig i tanken i ca 15 år. Det har nu mognat så pass i min hjärna att det blir action.

På bilden ser ni den förberedelse jag gjorde förra året genom att köpa mig 20 hekto yllegarn på Vartofta nånstans i Halland eller Västra Götaland eller var det nu ligger. Hälften grått tvåtrådigt, hälften vitt tretrådigt. Här inramat av snygga växter från trädgården vilket får dig att förstå att det är växtfärgning jag är ute efter. Inte med dessa blommor dock. I min hjärna klingar istället ordet "Renfana, Renfana". Det är alltså på denna växt jag inriktar mitt projekt.

Nästa steg var att ta reda på hur man gör. Jag använde mig först av internet och hittade till Spångmurs behjälpliga hemsida. Utifrån den beskrivning jag fann där och genom att även läsa igenom Maria Neijman nya fina blogg - indemejarecristi.wordpress.com - gick jag till verket efter ett par beslut och gav mig ut på jakt efter alun. Detta var egentligen lättare än man kunde tro, men jag tog den svåra vägen och började med apoteket. De har ändrat sina kriterier för försäljning och säljer numera endast alun till förskolor. Suck. Hälsokostbutiker har hört talas om alun, det är ett plus, men endast på innehållsförteckningen till nån salva. Panduro skickade mig till Apoteket. Jag frågade en kille som såg rädd ut på Clas Ohlson. Han hade uppenbarligen aldrig hört talas om att det fanns ett ord som stavades a l u n. När jag istället, för att skona honom, frågade efter en termometer, andades han ut och pekade mot kassa fyra. Därifrån fick jag med mig en stektermometer för 29 spänn. Så bar det av mot ICA Maxi. På kryddhyllan hittade jag 40 g påsar med alun för 7-8 kr stycket. Jag tog två. De hade även gummihandskar åt mig. Jag betalade och gick efter att ha kontrollerat att de varken hade vinsten eller ammoniak. Därmed var dag ett av förberedelser till ända.

Marias halvvantar del: 4

Vanten har nu växt till sitt totala omfång. Dvs den har lite tumme. Nu återstår utsmyckning. En kantning med langettsöm i matchande färg. Ska gräva lite i garnskåpet..

Marias halvvantar del: 3

Långsamt växer vanten upp över handled och tumfäste. Snart dags att avsätta maskor för tumhålet. Lämnar er nu för att återkomma med den spännande delen 4 efter lite trådkonster. Jag vet nu vad som ska broderas på vanten. Men det berättar jag inte förrän i del 5 typ.

Marias halvvantar del: 2

Eftersom Maria och jag inte ses varje dag kan hon nu på denna blogg se vantarnas fortskridande. Här syns nål binda tråd på grå bakgrund.

Marias halvvantar del: 1

Som student är byteshandel ofta den enda handeln. Att känna andra duktiga studenter i samma sits är mycket trevligt. Jag byter en halvvante mot en kaffekopp.

Nåldyna i skarvsöm

Ännu en gammal ylleteknik är skarvsöm. Små lappar av geometrisk art fogas samman med en ylleremsa som får ett karaktäristiskt vågmönster när styckena sys ihop med vaxad lintråd på baksidan. Folkkonst ska dekoreras. Design är livet. Pärlor är vackert. Sådana har man många. Lagret sinar i sinom tid. Här ser ni en blivande nåldyna som i färdigt skick kommer att vara köpbar. Processen följes på denna blogg.

Brickbandsarmband

På bilden ser ni ett av mina första någorlunda godkända brickband. Jag var själv jury. Bandet var länge min stolthet, men jag visste inte vad jag skulle använda det till eftersom det var lite olika brett på många ställen. Då låter man det ligga i gott förvar tills snilleblixten slår ner i ens arma själ. Sedan är det bara att jobba. Det blev armband av det hela. I olika längder för att passa olika handledsmått. Armbanden är nästan färdiga, sånär som på ett spänne. De är fästade på mjukt svalt siden och broderade med pärlor. Därtill en virkad kant i ylletråd. Det hela är ett dekorativt och värmande armband som gör dig fin i svala sommarkvällar. Banden är till salu för 120 kronor stycket. Allt är genuint handgjort och varje band är fullständigt unikt.

Brickbandskoma

Det finns band som binds för glatta livet, andra får man kämpa med. Här ser ni ett mycket jobbigt band. När man binder ett dylikt får inget störa. Att lyssna på musik stör rytmen och de små riskornen försvinner till en diffus gröt. Vrid framåt, vrid bakåt, fyra fram, två bak, två fram, två bak... Och när man vridit har det blivit en ovälkommen snodd på andra sidan. Snart kommer första tråden brista. Åh.

Vantromantik

Det finns numera vantar för alla väder. Nästan. Snart. Om man tänker sig en vanlig svensk sommarkväll och man vill kunna bevara sina händer i gott skick, då plockar man fram sina skira virkade och brickvävda och pärlbeströdda halvvantar och kvällen kan bli lång.
Ni ser här mitt första embryo till att bli en försäljare av egna verk. Prisförslag, någon?

Hitta på eget

Det ser mörkt ut, men det är bara avsaknad av belysning. Så lugn! Det går framåt! Här syns ett halvvanteprojekt efter... EGET MÖNSTER!! Jag är för närvarande fullständigt upptagen av att ta reda på hur det där går till - att skapa något eget. Detta är alltså mitt första försök och jag ger mig godkänt. Är verkligen stolt! Och det handlar ju om så lite! Att sticka räta och aviga maskor efter en konsekvent ordning och så prova på sig själv hela tiden. Och så förståss.. skriva ned vad man gör så att andra vanten har en chans att bli likadan.