Nu är det ju så att det var längesedan de där strumporna blev klara och många andra saker ofärdiga och så. Men mina egna fötter är instuckna i ett par nästan färdiga nålbundna sockar som jag ska bära imorgon. Tyvärr har jag inte tid att göra klart dem. Måste nämligen lära mig allt om barock klädedräkt, dvs hurusom man sig klädde under 1600-talet i Europa. Denna blogg börjar likna mina tidigare bloggförsök: det blir färre och färre inlägg med tiden. Det borde naturligtvis varit tvärtom. Men det finns någon nymuterad naturlag här. Eller den är kanske gammal..
Men tro inte att jag har givit upp! Nädå. Jag återkommer snarast med bilder på alla mina halvfärdiga projekt. Med drömmen i behåll att en gång bli en riktigt finurligt duktig hantverkerska. Tills dess - gör som jag: studera barocken.

Strumpa!

Systern beställde ett par fluffiga och långa strumpor och tillhandahöll både mönster och garn. Sakta.. eller nej.. alltför fort.. växer resultatet fram. Jag vet att jag borde dammsuga istället.. Men det går inte att låta bli. I skrivande stund har de hunnit bli en och en halv strumpa..

En halsduk

Med ETT ganska stort nystan ekologisk ull i handen tänkte jag mig en komplicerad halsduk i ett smart mönster.
Efter att ha småsvurit på mönstret ett tag så blev det ett annat mönster som funkar men är ganska enkelt.
För alla som med spänning följer om mina nystan ska räcka till kommer jag att göra en uppföljning även här.

En mössa..

När man har nålbundit ett par vantar till en vän kan det hända sig att det finns garn kvar.. Då kan man börja göra en mössa eller hatt bara för att känna den där skräckfilmsnerven pocka på uppmärksamhet när nystanet blir mindre och mindre och mössan ännu inte är klar på en hel del varv.

För att mössan inte ska förlora sin funktion med ett stort skorstenshål mitt på hjässan, så måste den lilla ulltussen som förevisas i handen plus den lina som hänger i nålen på bilden, räcka till att täppa igen detta hål. För alla som med deltagande känner oro för projektet vill jag säga att jag lovar att meddela hur det gick framöver.

När man nålbinder utan annan plan än "det ska bli en mössa" så uppstår ofta förbryllande former. Så även i detta fallet som ni kan se. Jag tror aldrig jag sett nåt liknande, vilket betyder att projektet är nyskapande och inga regler finns kvar att följa. Bara att binda på alltså! Vad sägs om en stor boll som täpper igen hålet? Eller ett stort knippe fjädrar i brokiga färger? Kanske en hel fågel i detta fågelbo? Kanske skulle man bli modist..

Hastande småslarvig precision

Rent vitt linne med knutar i naturbeige lintråd.. En mer eller mindre osynlig sängkjol tar form. Åtta långa bitar tyg får smocksöm. Bara för att det är kul.

Denna bit har endast ett fåtal stygn kvar innan den kan arkiveras för senare ihopsättning. Sedan dras stödtrådarna (de mörkare mellan rutorna) bort och nästa bit bearbetas. Först genom att sy en fåll upptill. Sedan prickas dragpunkterna på tyget med en penna och med hjälp av en mall. Därefter sys stödtråden genom punkterna och tygstycket dras ihop. Sedan är det dags att fixera vecken med små broderade punkter.
Det blir så vackert..

Orange och svart

Orange och svart.. Och så symmetriska blommor.. Men det blev inte som jag tänkt mig.
Här är första centimetrarna på ett av mina första egenkomponerade brickband.
Jag vrider och vrider, men inte blir det som jag tänkt mig. Bara en massa prickar.. Kan undra vad jag gjort fel..

Kanske måste varje punkt i blommans mönster bestå av två eller fyra mönsterrutor.. Är det lättare att väva dubbelvävt ändå? Eller vad det heter.. Hur mönster bildas är fortfarande en gåta för mig.

Att börja

Detta är en blogg om att kunna själv.
Den handlar om ett växande lager av ull. Och om en vilja att lära sig det där som verkar omöjligt vid första anblicken.
Och om förundran när man bevittnar sina händers tillverkning av ting i tekniker man nyss inte visste fanns. Om att vara elev till sig själv och till alla som lärt sig nåt intressant.

Hoppas vi ses framöver!
A.